Sent i höstas så delade jag en gammal och stor pion som säkert har stått på samma ställe sedan åtminstone 60-talet. Jag väntade tills bladverket hade vissnat ner till marken och med hjälp av spade, grep och skottkärra (nämnde jag att pionen var stor?) så fick jag loss en stor och en liten del som flyttades till andra planteringsställen medan huvuddelen av pionen lämnades kvar på sitt gamla ställe.
Efter att jag grävt skapligt djupt hål för den stora piondelen så jordförbättrade jag med kompostjord och lite chrysan. Sedan så satte jag ner piondelen i hålet och vattnade bara lite denna gång eftersom det var under en riktigt regnig höst.
Efter att ha läst på mera om delning och flytt av pioner så inser jag att pionbiten kanske var för stor för sitt eget bästa, en mindre bit hade både varit lättare att hantera och förmodligen klarat omplanteringen minst lika bra.
Jag blev riktigt imponerad av hur många och stora rötter som fanns under jordytan. Lösa pionrötter som säljs är väldigt små i jämförelse.